En natt i barnrum

Lilla Uma är fortfarande pytteliten och sover med Helena och Victor. Så vi har fått äran att sova i Umas rum i helgen.

Min utsikt just nu ser ni nedan. Den fantastiska sänghimlen har Helena pysslat ihop själv! Det kommer jag verkligen ta efter när det är dags för projekt barnrum! 



Stockholm över helgen

I eftermiddag så ska vi åka och hälsa på vår gamla stad Stockholm, och våra många fina vänner som finns där. Men framförallt ska vi träffa våra fina kompisars lilla nykomling Uma. Kan inte längta mer, känns övermäktigt att få träffa denna lilla krabat för första gången, någonsin. Eller vi har setts massa gånger när hon låg i magen, bufflat lite varandra och
 
Är lite nervös inför tågresan, blir alltid illamående i vanliga fall när jag åker snabbtåg. Men nu när jag dessutom har två troll i magen så känns det som att det kan bli ännu värre. Jag ska iallafall se till att ta mina åksjuketabletter som jag fått utskrivna mot illamåendet jag hade i början av graviditeten. Hoppas det hjälper!
 

Första tiden...

 
...Vi kan även kalla det den längsta tiden. Dagar som bestod av illamående, trötthet och yrsel dag ut och dag in. De första två veckorna efter vi fick ett plus på stickan så mådde jag hur bra som helst, och som jag skröt för Hampus över att det här kommer inte vara några problem, är som gjord för att vara gravid. Det fick jag äta upp när vi gick in i vecka 7!

Illamående från jag slog upp ögonen, tills jag gick och la mig igen och däremellan trodde jag att jag skulle somna på spårvagnen eller svimma i jobbmöten. Huskurer och mediciner gjorde nästan ingen som helst nytta för mig.

Mitt i detta hade vi bokat en resa till New York, och som vi hade längtat! Det var helt fantastiskt, men vi fick lägga om planerna ganska rejält eftersom vi hade ca 6 timmar om dagen då jag faktiskt mådde bra och orkade vara uppe. Stackars Hampus hade alltså ca 16 timmar om dygnet i New York då han fick hitta på egna saker, för jag jag låg på hotellrummet och mådde illa eller sov.

Kollade tillbaka på en bild vi tog på "Top of the rock" (högst upp på Rockefeller Center), isande vindar gjorde att jag höll på att frysa ihjäl. Ändå så är jag blek som ett spöke, vanligtvis hade min näsa gått att jämföra med den rödaste julkulan, men här ser jag bara helt död ut. Men utsikten var iallafall magisk och vi stod och njöt så länge jag bara orkade.