Första natten hemma

För att vi ska kunna röja på ordentligt idag så fick vi lämna våra (snoriga och förkylda) barn hos momma och moffa igår.

Älskar FaceTime!!!

De har som vanligt gått hur bra som helst, trots förkylning. På dagen vabbade moffa och sen kom momma och morbror hem på eftermiddagen.

Det här betyder att jag och Hampus för första gången fick sova själva i huset. Väldigt härligt, väldigt konstigt. Vi hade satsat på sovmorgon till 8, men min kropp har tydligen blivit vuxen och inställd på barn så jag vaknade 7 iallafall.

Igår innan vi somnade såg vi på filmen The Impossible på Netflix, om tsunamikatastrofen i Thailand. Sååå bra film, tårarna bara rann, men se den inte när ni inte har barnen i närheten. Hade verkligen velat krama om dem hela natten efter filmen.

Tavelvägg

Vårt vardagsrum är såå tomt, vi vet att vi vill ha en tavelvägg, enkel och stilren, men inte riktigt vad för motiv eller tavlor. Men Hampus tog och gjorde en skiss på tavlor vi funderar på och visst vart det riktigt bra?? (Bordet är också ett ditlägg).
 
Innemot väggen vid soffan så är planen att hänga upp en riktigt fin gardin också! Tror det kommer bli såååå bra! 
 
Mattis såg att vi höll på att mäta och hålla upp ramar mot väggen, så han hjälpte oss på traven helt enkelt och presenterade en väldigt fin idé.
 
En skötbädd på väggen, ja varför inte? 

Utsikten från vårt fönster

När vi började kolla på hus så funderade vi såklart mycket på vad vi var ute efter. Både jag och Hampus var ganska överens med att tjusningen med att bo här i Östersund är att få njuta av naturen och lugnet. Så antingen ska man bo i en lägenhet väldigt centralt, med nära till resturanger, affärer, händelser mm eller så ska man bo i ett hus längre ut.
 
Några av de första husen vi kollade på låg väldigt långt ut på landet, några lite för långt ut för att ens fundera på att pendla. Men för varje hus vi kollade på så förstod vi mer och mer vad vi inte ville ha. Och något som vi började fundera kring var det här med vänner till trollen när de blir större, ska de verkligen behöva åka buss flera kilometer till närmsta vän. Det betyder ju mycket tid för hämtning, lämning och planering. Samma med skolan, ska de behöva åka några mil till närmsta skola när de är 6-7 år redan?
 
Sen kollade vi i några villaområden, men då kändes det för långt ifrån naturen och att kunna ta sig ut. Jag vill inte gärna skutta runt i bikini med barnen när närmsta granne är 3 meter bort. Fördelen var ju att vännerna också kunde vara 3 meter bort. 
 
Plötsligt dök vårt absoluta drömhus upp, 10 minuter från stan. I ett villaområde, men på en hörntomt. Och som om inte det är nog så på vår baksida finns det alltså inga grannar, bara en stor, grön äng. Vi lyckades alltså hitta det bästa av två världar.
Det här är alltså utsikten från vårt köksfönster, planen är att ta bort den vildvuxna häcken. För där bakom gömmer det sig en riktigt fin jäschgård.
 
Jag tror att vi bara hade ren tur att vårt drömhus även hade ett drömläge. Men jag kan verkligen inte tänka mig att bo någon annan stans, och då har vi bara bott här i några månader.
 
Är det någon som är i husletar tankar? Vad tycker ni är viktigast med ert boende?