Namngivningen

 
Jo men visst var det vi som är med i detta nummer av Vi Föräldrar där vi berättar om Leia och Mattis namngivning. Tänkte jag ska berätta för er lite om hur våra tankar gick här med.
 
Vi velade fram och tillbaka mellan dop och namngivning, varken jag eller Hampus är kristna men tycker att Svenska kyrkan står för många bra traditioner och de gör mycket bra arbete ute i världen. Men så gick vi in och läste och dessutom tänkte tillbaka på dop vi varit på och insåg att det är för mycket gud över det hela, och det kan vi inte stå bakom. Vill Leia och Mattis någongång döpa sig, konfirmera sig eller på annat sätt knyta sig till kyrkan så är det självklart att vi kommer stå bakom dom och tycka att de är kul att de har en tro, men att de ska döpas in i en församling kändes tillslut fel för oss.
 
Då skulle vi alltså in i namngivninsdjungeln, efter en sommar på sjukhus och en inställning att det är onödigt att vänta för man vet aldrig vad som gäller så bestämde vi oss för att ha namngivningen i september, då var tvillingarna tre och en halvmånad, en månad korrigerad ålder. När det kommer till namngivning så finns det inga givna regler eller ritualer, och det tyckte vi till en början var lite krångligt, vi hade inget att förhålla oss till.
 
Men vi hade några självklara punkter som vi ville skulle finnas med
- Presentation av deras hela namn
- En punkt med deras utvalda faddrar/gudföräldrar
- Låten 1:a gången med Miss Li
 
Hur skulle vi få ihop det till en fin cermoni som dessutom hade någon slags röd tråd?
 
Mitt i planeringen så friade Hampus till mig, en solig dag i Stockholm, tre veckor innan namngivningen. Ganska snabbt bestämde vi oss för att vi gifter oss samtidigt, många av våra vänner som skulle komma bor långt bort och att så många kunde just den dagen gjorde att vi ville passa på. Gifta oss visste vi sen innan att vi ville göra borgerligt.
 
Så nu skulle vi även få ihop ett bröllop i detta. Hur gick det då??
 
Vi valde att följa ett färgtema under hela dagen, mintgrönt och persikofärgat. Varför vi valde just dem färgerna var för att mintgrönt hade symboliserat våra troll i magen hela tiden. En könsneutral härlig färg som både jag och Hampus gillade. Till den så ville vi ha en till färg som hade någon mening (vi är lite nördiga här både jag och Hampus) och då kom färgen persika in, det var nämligen färgen vi hade när vi gick på min studentbal. Och det tillsammans vart helt perfekt.
 
Vi började dagen med att servera ett stort fika bord när gästerna kom, Hampus var på plats och hälsade alla välkomna medan jag gjorde mig iordning för bröllopet. Medan de fikade så fanns det lite små uppdrag och aktiviteter kring Leia och Mattis.
- Skriva små hälsningar till när de fyller 18 år.
- Signera ett 18 års kort till dem var.
- Ett frågeformulär med påståenden där de skulle svara om det passade in på Leia eller Mattis.
 
Sedan var det dags för alla att gå ner och ut för cermonin. 
Vi började med bröllopet och sen gick vi över till namngivningen. Först tänkte vi det skulle bli svårt att få en bra övergång, men vår vigselförättare gjorde det bra så efter vigseln så sa han bara att nu är det två till som ska få komma in i familjen och gav över ordet till oss.
 
Så här blev vår namncermoni:
- Inledning med låten 1:a gången med Miss Li
- Jag och Hampus presenterade förnamnen, vi berättade om historien bakom namnen och vår tanke med namnen.
- Andranamnen har både Leia och Mattis fått från två nära människor som tyvärr gått bort, här bad vi min pappa och Hampus syster att berätta om dessa personer. De höll båda två så fina tal om dessa människor och minnen vi haft.
- Sen berättade jag och Hampus om våra relationer till faddrarna och varför vi valt just dem. De stod och höll i Mattis och Leia under hela cermonin och båda höll två så fina tal till oss.
- För att avsluta cermonin så hade vi förberett en tidskapsel där vi stoppat ner dagens tidning, tvillingarnas första mössor, banden de hade runt vristerna, små lappar med hälsningar från alla gäster som de hade fått skrivit innan cermonin under fikat, ett Grattis på 18-årsdagen kort med allas signaturer och lite annat smått och gått från deras första tid (samt att vi efteråt stoppade ner ett minneskort med alla bilder från namngivningscermonin), vi låste dessa och nycklarna gavs till faddrarna.
- SKÅL FÖR LEIA OCH MATTIS!
 
Cermonin tog kanske 15-20 minuter och kändes alldeles lagomt lång. Det kändes som vi fick med alla punkter vi ville och på ett bra sätt. Att bara jag och Hampus skulle stått och babblat i 20 minuter hade känts tjatigt, men i och med att fler hjälpte till så blev det så bra!
 
Alla vi som pratade och lilla Leia och Mattis i sina mysiga filtar!
Hela nyblivna familjen Wickström!

När små blir större...

Ibland så slås man över hur stora Leia och Mattis börjar bli. Tillexempel när vi skulle åka hem från Stockholm sist och stannade vid Tönnebro för att mata oss själva och trollen. När vi stannade här senast så var de 2,5 månad, alltså några veckor korrigerad ålder, de låg bredvid mig och sov på bänken medan vi åt.
 
Nu satt de upp i varsin stol, åt varsin klämmis och skulle bara sno åt sig våra tallrikar, bestick och allt annat roligt som fanns på bordet.
 
 
 
Sånna kronkreta saker som gör att man tappar andan ibland för det händer så mycket på dessa månader. Kan ni känna igen er?

Leias hjärta

Förra veckan var vi på ultraljudskoll för Leias hjärta. När hon föddes så hade hon ett blåsljud på hjärtat, vilket är väldigt vanligt bland nyfödda. Men eftersom det var ganska stort. nästan 5mm på den lilla kroppen, så fick vi komma på återkoll nu efter några månader för att se så det minskat.
 
Sladdarna kopplades på, och maskinen startade. Fick lite flashbacks till de första dagarna då de hade massa färgglada kablar fästa på kroppen, men man ser att de är så mycket större nu, även lilla Leia.