Bästa vänner

Leia och Mattis är verkligen så fina med varandra, om Mattis är ledsen så hämtar Leia nappen, om Leia ramlar så kommer Mattis och vill lyfta upp henne. Oftast är de också bra på att dela med sig till den andra, om de tillexempel får en frukt så tar de alltid med en extra och ger till den andra.
 
Eller så smakar de av varandras glassar. Sen är det inte alltid en dans på rosor, ena sekunden kan de gosa, leka och busa. Nästa sekund så bråkar de, drar varandra i håret eller knuffas. Vi säger alltid åt dem att man inte får göra illa den andra, men sen lägger vi mer energi på att trösta den som är ledsen än att skälla ut den som gjort något dumt. De känns som att de är för små för att förstå sig på en utskällning, och oftast gör de sånna saker i ren frustruation över att inte kunna uttrycka sig på annat sätt.
 
Jag tycker också det har blivit bättre sen de började på förskolan. Vi vet att Leia har en lite större tjej som tar hand om henne, och Mattis har en lite äldre kille som gärna leker med han. Då har de fått mer energi till varandra om kvällarna. I eftermiddag ska vi på utvecklingssamtal på förskolan, det blir spännande att se vad de säger.
 
 

Nattningarna

Hur går det med nattningarna? Vi har en snart 2åring som tar 1-2h varje kväll. Blir tokig snart!
/
Anonym
 
Ja alltså nattningarna, innan vi åkte till Mallis så var det så bra. Det tog ca 15-20 minuter varje kväll sen sov de i sin egen säng. Efter Mallis så har de varit lite oroligt, så de har inte velat sova i deras säng, plus att de varit inställda på semestertid och somnat som tidigast 20:30. Nu äntligen har det börjat vända igen och nu somnar de på max 30 minuter runt 20.00, men fortfarande i vår säng.
 
Vi har ju sen länge valt att ta bort spjälsängarna då våra barn bestämt sa tack men nej tack till det. Och speciellt nattningarna tog död på våra ryggar. Så vi byggde en 120 säng på golvet till barnen (här kan ni se första inlägget om det). Och vi ligger alltså bredvid barnen tills de somnar. För oss fungerar det bra, man själv får ligga och slappna av lite, medan barnen kan greja på och snurra runt tills de somnar.
Twinsen i sin säng, alltid nära nära.
 
För oss att följa alla "regler och måsten" kring nattningar har aldrig fungerat. Det tillförde bara massa press att ha barnen i sin egen säng, att dela på dem, få dem att sova hela nätter och att pröva någon fem minuters metod har aldrig för mig känts aktuellt. Jag tror på att ge dem en trygghet, och bara acceptera att de kommer komma en dag då jag kommer sakna att ha dem i sängen. Så jag får passa på nu.
Sover precis lika nära i mamma och pappas 180 säng.
 
Jag fick lite nostalgikänsla och letade upp lite gamla inlägg om sömn och nätter. Här är ett litet urval som ni kan läsa igenom om ni vill veta hur vi haft det. Inser att jag skrivit ganska mycket om detta ämne, men det är så spännande att de hur det kan variera både mellan faser, åldrar och mellan barnen.
Nej inte natt igen 
Bra natt men trött igen
Julledig och sömn 
Sova eller inte sova
 

23 månader

Sista månaden innan vi har två stycken tvååringar som springer omkring här hemma. Jag kan verkligen inte förstå hur det redan gått två år, samtidigt kan jag knappt komma ihåg hur livet var utan våra två troll här hemma. När barnen var prick 23 månader (28 april) så åkte vi hem från vår första utlandsresa, Mallis. Därav ett lite sent inlägg.
 
Leia
Här är det full rulle från hon slår upp ögonen på morgonen tills dom stängs igen på kvällen. Har vi tur så stängs de även en stund på dagen så vi alla får energi för att orka. Sömnen är så mycket bättre och vi vågar väl nästan säga att det är slut på nattmaten, äntligen, för denna lilla dam. Under den senaste månaden tror jag det har varit en eller två nätter som hon behövt en flaska för att somna om, och då har det oftast varit pågrund av sjukdom eller något annat som oroar henne.
 
När vi var på Mallorca så for hon fram, från att ta små försiktiga steg, till att springa full fart. Jag tror att bara grejen att inte behöva tunga tjocka vinterkläder gjorde att hon fick upp självförtroendet lite och vågade ta lite fart. Och nu springer hon även ute hemma, vinteroverallen har inte behövts sen vi kom hem än så det tycker hon nog är skönt. Även pedagogerna på förskolan har kommenterat hennes framsteg och att de faktiskt behövt hålla lite koll på henne då hon börjat klättra på kullar, bänkar och stolar. Förut så var hon bara på marken och väldigt nära pedagogerna.
 
 
 
Mattis
Här är en morgontrött liten man, han vill gärna ligga och dra sig ett bra tag innan vi kliver upp ur sängen. Mammans morgonhumör tror jag visst. Men när han väl är vaken, ja då är det bara att hänga med. Det klättras, springs och busas hela dagarna.
 
Hans favoritord är defintivt "Eja", alltså Leia. Om han inte ser Leia så frågar han vart hon är, han ropar på henne och när han busar så skrattar han så han kiknar samtidigt som han säger "Eja". Så gulligt!
Han har dessutom kommit in i en ritkig puss-period. Han älskar att pussas, men oftast har han nappen i munnen och vägrar ta ut den. Så man får se upp så man inte får en hård puss.
 
Mattis trivdes verkligen på Mallis, trots att det var kallt i poolerna så badade han tills läpparna blev blå och då fick vi tvinga honom att sätta sig i solen för att värma sig lite.
 
Övrigt
Även om det kommer andra utmaningar när barnen växer upp så känns det som vi har väldigt bra rutiner just nu. Nattningarna fungerar, sömnen är ok och de äter och frodas. Så skönt att kunna leka och busa omkring och dessutom att de kan gå själva. 
 
Efter resan så har det inte blivit någon natt i ensam säng, utan de har sovit med oss. Dels för de varit lite allmänt oroliga, och dels för att det är alldeles för ljust i deras rum. Det ska åtgärdas snarast så får vi se om de kan somna där lättare igen. Men ända fram till resan sov de där själv om nätterna och Leia kom in till oss själv och Mattis sov bra där tills han vaknade och vi fick hämta in honom, ibland hela natten.
 
Nu är det snart två års kalas, och jag längtar!